Första tanken: Emilie. Min lilla kusin. Per se, bebisdoft. Andra tanken: Killparfym. Det är mina favoritdofter. Bebisar och killar. Haha de passar ihop på ett kul vänster. Lukten av bebis är så underbar, deras mjuka mjuka hud och doften av den är sagolik. Den doften väcker speciella kännslor i en, och man blir varsam och moderlig. Killparfymsdoften om det är rätt sort säger här kommer en snygg kille. Och då måste man kolla. Eller så måste man kramas lite till, för att han luktade så sjukt gott. Tredje tanken: sommarregn på varm asfalt. Det här är en doft dtarkt förknippad med barndommen. När jag var liten så bodde vi i det där typiska villaområdet. Och lukten av sommarregn på varm asfalt är också helt ljuvlig. Älskar alla de här dofterna.

Läste det fina inlägget på Viktorias blogg. Jag känner så mycket igen mig i det hon skriver. Fast med SSU. Vi konstaterade för en tid sen att Taizé och Bommersvik är lite samma sak för oss. När jag berättade om hur förtvivlad jag var på väg hem från mitt Bommersvikbesök drog hon direkt parallellen till Taizé och när hon berättar om Taizé tänker jag på SSU. Det jag tänker mest på är kursen jag var på i januari. Världens Konflikter. Det var en omskakande kurs då man togs ur sin egen kropp lite och såg hela världen i ett helt annat perspektiv.

Jag var så otroligt arg på mina medmänniskor efter den helgen. Ingen brydde sig! De babblade om sina små problem och köpte sina miljöförstörande saker. Jag kände mig ensam i världen, för ingen såg på den som jag gjorde de där veckorna innan jag gick tillbaka till något liknande den jag var innan. Jag är en annan Emma på de kurserna. Jag är en annan tjej, helt annorlunda från den jag är annars. "Jag känner att hon bara glider mellan mina fingrar och det är som att försöka fånga rök med bara händerna."

Den där man är på lägren och kurserna är det svårt att vara när man kommer tillbaka. Svårast tror jag det är för medmänniskorna, deras inflytande är det som är svårast. De har störst problem med såsse Emma. Jag kan ibland tröttna på sosse jaget, och jag tröttnar på samma sätt på den Emma som bryr sig om så materiella ting som att köpa nya skor eller liknande.

Balansgången är svår. Och det är något jag måste bli bättre på. För just nu lever jag dubbelliv. Och det finns inte plats för två personer i samma kropp.

Jag tror inte det. Kanske typ att den där personen var världens bästa men visade sig inte vara det. Men någon riktigt stor åsikt, tror jag inte. Inte någon som jag kan komma på på rak arm så där, utan jag är nog ganska mycket den samma ideologiskt. Sen har jag blivit vidareutbildad i SSU, men jag har fortfarande mina grundtankar.

Om vem som hellst fick skriva boken om mitt liv så skulle det vara en tjej i min klass. Hon skriver så otroligt fruktansvärt otroligt bra. Jag är alldeles för feg för att skriva vad hon heter. Men hon skulle iaf få skriva boken om mitt liv. Jag önskar alltid att jag kunde skriva som hon gör när jag läser det hon skriver.

Ska dra mig mot avslutningen på vårterminen med vår träningsgrupp här ute i urskogen! Lekar med oömma kläder väntar! Puss!

Fan ta alla dessa spel.

"det är en ny dag imorgon."

Idag tänkte jag åka med min familj och våra gäster in till stan och gå Strandpromenaden och bara ta det lugnt, men så frågade min chef om jag kunde komma och jobba någon timma så jag fick in två timmars jobb istället och nu sitter jag och försöker få skrivet lite på fackuppsattsen som ska in om två veckor! Låter kanske lite, men jag har fullt upp framöver; jobb, möten, Livet är en fest och allt annat plugg! Hoppas ni får en fin fredag!

Bodø Domkor – Ja, Vi Elsker Dette Landet

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømmer på vår jord.
og den saganatt som senker
senker drømmer på vår jord.

Dette landet Harald berget
med sin kjemperad,
dette landet Håkon verget
medens Øyvind kvad;
Olav på det landet malte
korset med sitt blod,
fra dets høye Sverre talte
Roma midt imot.
fra dets høye Sverre talte
talte Roma midt imot. 

Bønder sine økser brynte
hvor en hær dro frem,
Tordenskiold langs kysten lynte,
så det lystes hjem.
Kvinner selv stod opp og strede
som de vare menn;
andre kunne bare grede,
men det kom igjen!
andre kunne bare grede,
men det kom det kom igjen!

Visstnok var vi ikke mange,
men vi strakk dog til,
da vi prøvdes noen gange,
og det stod på spill;
ti vi heller landet brente
enn det kom til fall;
husker bare hva som hendte
ned på Fredrikshald!
husker bare hva som hendte
hendte ned på Fredrikshald!

Hårde tider har vi døyet,
ble til sist forstøtt;
men i verste nød blåøyet
frihet ble oss født.
Det gav faderkraft å bære
hungersnød og krig,
det gav døden selv sin ære -
og det gav forlik.
det gav døden selv sin ære -
og det gav det gav forlik.

Fienden sitt våpen kastet,
opp visiret for,
vi med undren mot ham hastet,
ti han var vår bror.
Drevne frem på stand av skammen
gikk vi søderpå;
nu vi står tre brødre sammen,
og skal sådan stå!
nu vi står tre brødre sammen,
sammen og skal sådan stå!

Norske mann i hus og hytte,
takk din store Gud!
Landet ville han beskytte,
skjønt det mørkt så ut.
Alt hva fedrene har kjempet,
mødrene har grett,
har den Herre stille lempet
så vi vant vår rett.
har den Herre stille lempet
så vi vant vi vant vår rett.

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har hevet
det av nød til seir,
også vi, når det blir krevet,
for dets fred slår leir.
også vi, når det blir krevet,
for dets fred dets fred slår leir.